ZZ-top skägg och fet konduktör
Måndag 19 Juni
Vaknade av att solen lyste in i rummet. Sista dagen i södra delen av Europa. Vi tågade ner till frukostbuffén som var ett himmelrike för den som gillade en stadig frukost. Vi åt oss proppmätta av det ena läckrare än det andra , allt medans vi satt på uteplatsen och tittade på utsikten för en sista gång.
Packade ihop våra saker och snart var vi klara för avfärd mot Lörrach. Idag ville Mikael vila så jag tog över täten. Milen tuggade på och framåt lunch så hade frukosten sjunkit undan och vi åt en lunch.
Sista biten så delade vi på oss. Mikael och Daniel kände för en extra tur och pressa ut det sista av kurviga vägar. Jag och Jonas kände mer för att ta det lugnt och köra närmaste vägen till tåget.
Drog en sträcka på GPS:n mot Lörrach och det visade sig vara helt underbara vägar genom skog och runt berg. Fin körning in i det sista. Livet är fint.
Framme i Lörrach så stannade vi på perrongen i god tid. Tog det lugnt och satte oss på en uteservering , köpte lite fika och dricka , tog det lugnt och tittade på andra motorcyklister som anslöt hela tiden.
Ett par som stack ut i mängden var två killar med ZZ-Top skägg som körde varsin helt ombyggd Harley-Davidson. Motorcyklarna var i utställningsskick och nu hade grabbarna packat dom för långresa till nordkap. Stora ryggsäckar , triangakök , fiskespö och all sköns utrustning var surrad överallt på motorcyklarna. Instrumenteringen var i stort sätt obefintlig och komforten var ljusår ifrån min LT. Dom drog verkligen blickarna till sig. Hoppas dom lyckades med sin resa.
Ombordkörning gick smärtfritt och vi lyckades knö in oss i sovkupén. Eftersom det fortfarande var över 30 grader ute och absolut vindstill så var kupén som en bakugn. Mitt i detta så föll en man ihop medvetslös. Tågpersonalen var på honom direkt. Hjärtstopp och dom startade HLR på honom. Eftersom det var fullt med folk omkring honom och alla pratade tyska så höll jag mig på lite avstånd. Efter ett tag såg jag att det var samma kille som gjorde hjärtkompressioner och jag vet hur jobbigt detta är så jag frågade efter en stund om vi skulle byta en stund. Han visade att det var ok. Jag drog mig tillbaka och nu vällde det in sjukvårdspersonal. När ambulansen körde iväg med mannen så var tåget 2 timmar försenat. En lite fet konduktör kom gåendes i korridoren och jag frågade honom om han pratade engelska ? Utan att stanna upp eller röra en min fick jag till svar:
- No , this is a german train !
Efter en stund ryckte det till i vagnarna och vi var äntligen på väg norrut. Vandrade iväg till restaurangvagnen för att köpa dricka. Visade sig att folk redan hade tömt lagret på vatten när tåget stod still i värmen. Blev lite juice och öl istället. Vi satt och småsnackade och summerade resa. Kom fram till att vi haft det jäkligt bra , kört på bra vägar , bott på fina och spännande hotell , sett mycket fint , ätit gott och framför allt haft det roligt ihop. Ännu en skön Mc-resa har gått mot sitt slut.
