Mikael spänner musklerna i grenen när han träffar Fröken Agusta
Fredag. 5 Juli.
Haukeli - Sandefjord
Efter en god natts sömn var det dags för frukost. WC-ankan jobbade inte idag utan en annan kille skötte ruljangsen på hotellet. Han luktade inget heller.
Frukosten var resans snålaste och utbudet påminde om kylfack på SJ snabbtåg under 80-talet. Nåja , vi blev mätta och vi stuvade in våra pinaler på hojarna , inkl regnkläderna. Solen sken värmande och temperaturen steg i luften och humöret steg på oss. Nu var det dags att testa och utvärdera varandras hojar. Jag bytte med Mikael och Janne bytte med Jonas. Fyra förväntansfulla män på hojar rullar iväg.
Mikaels hoj är stor , bekväm och har allt i information man kan begära i digitalt format på instrumentpanelen. Motorn går som en turbin. Bara väser lite och inte tillstymmelse till vibrationer. Men medveten om att det lurar 150 hästar mellan benen så är man lite försiktig med gasen. När man börjar gasa lite mer inser man att det är en best som kan skrämma skiten ur en om man inte visar respekt. Växellådas fem växlar känns helt onödiga. Från 30 km/h kan man ha femmans växel i , det är bara att gasa så drar den iväg så det känns som man gjort en ansiktslyftning. Solen skiner , vägarna är slingrande fina och vi njuter för varje mil vi lägger bakom oss.
Stannade på en rastplats och sträckte på benen och snackar om våra upplevelser på varandras hojar. Jag körde en sväng med drönaren över sjön och får några goa bilder. När vi ska åka iväg byter Jonas och Mikael hoj. Jonas sjunker ner i den stora Yamahan. Mikael skulle nu köra Jonas MV-Agusta som är en hoj som är ganska hög och kort. Att den är kort var väl inget problem för Mikael , men höjden upp till sadeln !!!! Mikael tog tag i styret och började svinga över högerbenet , men det tog tvärstopp mot packväskan. Tog sats igen med det gick inte. Några väl valda ord bakom visiret och Mikael drog upp byxor lite , planerade svingen och pressade högerbenet upp i luften så det knakade i byxornas GoreTex. Dunk ! Foten kom fortfarande inte över packväskan fastän att björntråden i brallornas sömmar höll på att spricka. Vi andra följde spänt det hela. Dock på lite avstånd och med tanke på att Micke är finne och har kniv med sig så var det inte läge att komma med några klämkäcka hejaramsor just nu. Mikael ändrade taktik. Han böjde nu på vänster ben och siktade med höger ben så hög upp han kunde likt en KungFu expert och tanken var att få foten över sadeln istället. Han mobiliserar nu krafter som liknade dom som fick Tjernobyl att flyga i luften. Dunk ! Foten fastnar på sadeln. Jonas torkar tårarna. Han var nog ledsen för Mikaels skull !!!
Att bli besegrad av en Italiensk pastamaskin. Icke ! Nu var det krig ! Plan C föds. Agustan har nog MC världens längsta sidostöd. Mikael ställde sig raklång på fotpinner , vilket är en balanskonst med det sidostödet , och svingade elegant högerbenet med god marginal över sadeln och satte sig nöjt tillrätta. Fröken Agusta var besegrad. Italienska motorcyklar är inte som andra motorcyklar.
Vi rullade vidare och njöt av det fina vädret , naturen och vägarna. Snart började trafiken tätna vilket var ett tecken på att vi närmade oss bebodda trakter. Janne hade hyrt en stuga för natten i Sandefjord. Han och frun hade bott där tidigare. Ett mycket originellt hus som ägaren själv hade ritat och byggt. Helt i sten och inte en rät vinkel. Urmysigt och det kändes som ett hus från Rivieran. Nu knorrade magarna. Fick bli pizza och vi beställde med utkörning. Två större pizzor som var lagom till oss fyra fick man betala 520 kronor för. Smakade utmärkt och vi satt nöjda och mätta på terrassen och tyckte livet var alldeles förträffligt.
