VM guld till tyskland , i tyskland

Tillbax till racingbanan för det var det stora racet mellan stjärnorna Rossi , Marquez , Pedrosa och de andra stora grabbarna.   Motorcyklarna vällde in mot racingbanan.  Vi och mängder av andra motorcyklister körde om kilometerlånga köer mot trafiken.  Bilarna i mötande körbana fick flytta på sig. Mäktigt !! 
I korsningarna stoppade polisen all biltrafik och släppte bara fram motorcyklister.  Trafikljusen fyllde ingen funktion. Häftigt..
Väl på plats startade racet med toppförarna.
Tyvärr var Marquez helt överlägsen så det blev ingen fight.  
Jo lite fight blev det.  Två förare åkte av banan och började slåss precis framför vår läktare. 
 
 
Efter avslutat race vände vi åter mot Greiz där vi åt ännu en middag i den folktomma staden. 
När vi kom ut från restaurangen hade det hänt grejor.   På torget hade det samlats ungefär 2000 tyskar som skulle se VM finalen på en storbilds-TV som monterats upp.  Givetvis var en ölvagn uppställd enligt tysk standard.  Tjejerna som serverade öl hade att göra hela kvällen. 
Det var bra stämning med glada tyskar som sjöng och vifta med flaggor.  Då gör tyskland mål !  Herre Jä-lar , tre skåningar höll på att skita på sig när 2000 tyskar hysteriskt bara vrålar rakt ut i luften och kastar sin ölglas i luften.  Vrålet varade i flera minuter och det regnade öl över oss.  Dem blev nog glada över målet... 
 
När det var dags att lägga sig var det ett liv utan dess like ute på torget med skrålande tyskar , sjungande tyskar , tyskar i bilar som körde runt och tutade.  Jag hade fönstret ut mot torget så det var omöjligt att försöka sova. 
Plötsligt klockan 00:30 tvärdog alla liv på torget.  Alla bara gick därifrån snällt och lydigt och ölvagnen stängde sina luckor.  Snacka om disciplin. 
 
Dagen därpå var det dags för första etappen på hemfärden.  Körde bara på kanonfina småvägar och undvek alla storstäder.  Mycket vackert.  GPS fungerade utmärkt.  Även gamla kullerstengator på gamla östsidan var inritade. 
På ett ställe spelade GPS oss ett spratt.  Vi passerade en gigantisk gammal rostig järnvägsbro.  Efter tjugo minuter kom vi tillbaka till samma bro igen !??!  Ingen fattade varför och vi kom aldrig dit igen.
Efter 8 timmar i sadeln landade vi Dönitz där vi skulle sova.  (Det var dit vi kom första kvällen då jag knappat in fel körväg) 
Ett riktigt kanonhotell. 
Idag var det bara att ta sig hem.  En hel del fina vägar men även en del autobahn för att äta mil , och det gör man i 170km/h...    16:00 stannade jag utanför brevlåda och det blev 7 timmar i sadeln idag.  Liiite öm i röven är man.   Ska bli gött å sova i egen säng.   
 
 
 
Visa fler inlägg