FIAT 500 rockar
Snabbt in med frukost i matluckan och sedan iväg med hyrbilen , en FIAT 500 med gräddvit inredning. Gullig så Maja gräddnos hade jamat käken ur led av lycka. Hyrde den mest för det var kul att ha kört den. Visade sig att den överraskade oss mycket positivt. Radio i bilen var kanon bra för den spelade skitbra musik hela tiden..
På slingrande vägar styrde vi mot Porto Servo där knösarna bor. Alltid kul att titta på fina båtar i skön miljö.
På plats lyckades vi på något sätt slinka in på området och längst nere i hamnen lyckades vi klämma in vår röda FIAT mellan en fet Mercedes och en Porsche som nog kostade några årslöner. När vi kom tillbaka satt en fet P-böter på rutan och en P-vakt stod och trummade med fingrarna på taket på vår lilla bil.
Kristina lyckades charma honom så vi klarade oss undan med 20:- i böter !!!
Men vi han med en runda på fina bryggan och tittade på båtar som hade fått Joakin Von Anka att tappa hakan.
Asflotta segelbåtar med 20 mans inhyrd besättning i uniform som vek segel och putsade det värsta de kunde.
Fartyg i 4 - 5 våningar med garage. Krom , mässing och mahogny så båtarna när höll på att slå runt.
Tänkte att vi blir nog utslängda närsomhelst men vi gick med näsan i vädret och pratade lite nasalt så vi såg väl ut att passa in.
Mina Dressman outlet byxor från 09 trodde de säkert var sista skriket i Skandinavisk design.
Det gäller att kunna föra sig i de fina salongerna..
Nästa mål var Neptun grottan på andra sidan ön. Tiden började bli knapp då bilen ska återlämnas klockan 20:00.
En sak är säker. Italienare är galna i trafiken. På 50 vägar höll vi mellan 80 - 100 km/h och vi körde aldrig om någon. Vi blev konstant omkörda.
Nu hade vi bråttom och FIAT:en hade mer att ge. Symaskinsmotorn skrek som en oskuld när bönderna från Kävlinge hade plattan i mattan och efter ett tag kändes det fullt naturligt kryssa över heldragna linjer som ett praktfyllo för att komma om alla sengångare som inte kunde hålla dubbla hastigheten.
Kristina bara gäspa när jag passerade 30-skyltar i 95 km/h och tuta för omkörning.
Framme vid Neptungrottans parkering visade det sig att det var en trappa med 650 steg ner för en bergsvägg för att komma till själva grottan. Knäsvaga ramlade vi tillslut in i grottan. En snabb tur sedan tillbaka. Nä , nä. Det var guidade turer som gällde och då sprack vår tidsplan. 650 trappsteg igen i 31 graders värme.
Vi flämtade och dreglade som två blodhundar när vi kom till bilen.
Med tio minuters marginal lämnade jag in bilnycklarna i receptionen. Blev en enkel middag på en uteservering medans solen gick ner.
Kristina i svart till vänster på bilden ovan.
