Welinders reseblogg.blogg.se

Vaknade efter en natts god sömn.  Sovit som en stock fastän sängarna var hämtade från Snövit och de 7 dvärgarna.  Drog man upp täcket till hakan slutade det vi knäna.  Som tur var hade jag eget rum så där fanns två täcken.  La dom omlott så jag slapp frysa om knäna. 

Det behövdes för det var bara 17,7 grader i rummet när jag vaknade. 

På med kläderna och Jonas , Kim och jag tog en promenad innan frukost och njöt av den friska luften och beundrade utsikten ner mot dalen.  Hittade en termometer som visade bara 13 grader ute.  Brrr !

 

Frukosten serverade till oss som var dom enda gästerna.  Gumman var glad som en bankdirektör på Nordea efter aktieutdelningen när hon fick rå om så många pågar på en gång.  Hon kunde inte ett ord Engelska men Janne fixade kommunikationen galant i vanlig ordning. 

 

Nu var allt packat och vi styrde mot bergspasset Timmelsjoch som ligger på gränsen mellan Italien och Tyskland , strax under Innsbruck.  Detta var första dagen som vi inte hade regn.  Solen strålade från en blå himmel och bara några vita molntussar gled förbi. 

Vägarna upp för passet var helt gudomliga och omedvetet satt vi och flinade bakom visiret när vi la ner motorcyklarna i kurvorna så sidostöden skrapade i.  Blev flera stopp för att ta foto och bara njuta av utsikten.  Detta är maximal njutning med kläderna på. 

När vi passerade toppen var tanken att vi skulle äta på restaurangen.  Men den var under renovering!  Snopet , så vi fick rulla vidare.  Något vi inte skulle ångra.

Längre ner hade dom byggt en enorm restaurang + museum.  Allt byggt i smakfull stil som passade bikers och fjällvandrare perfekt.  Här åt vi en riktigt god lunch.

När vi var mätta och nöjda poserade vi lite med motorcyklarna framför berget och fick en del sköna bilder. 

Vägen ner för Timmelsjoch på Tyska sidan var inte sämre och vi körde sakta för att njuta av den sista fina körningen innan vi kom ner till slättlandet och styrde mot Munchen. 

Vägarna blev bredare , större och trafiken tätnade.  In bland långa köer , avgaser och stressade bilister i rusningstrafik.  Inget en biker gillar. 

 

Framme vid tåget checkade vi in och parkerade cyklarna.  Dryg timme till vi skulle börja lasta ombord cyklarna. 

Hungriga så började vi leta efter en restaurang.  Till slut hittade vi en Portugisisk restaurang. Snabbt in och beställde pasta och pizza.  Pastan kom in ganska fort till mig , Jonas och Janne.   Mikaels pizza kom någon minut senare.  Den var dock vidbränd så man kunde tro att dom gräddat den under raketmotor.  Att dom bara kom in och visade den är otroligt. 

Men tiden började bli knapp så Mikael accepterade den men fick skära bort större delen av den. 

Kims pizza dröjde dock och när det var 15 minuter kvar till pålastning av motorcyklarna skulle börja så frågade vi vart pizzan blev av.

- Vilken pizza ? 

I raketfart fick dom grädda en ny pizza och Kim fick den i en kartong med sig. 

Snabba ryck bort till tåget där vi var bland dom sista att köra på. 

Kim kunde inte ha pizzakartongen och köra på samtidigt. 

- Lägg den på mitt takräcke på topboxen så tejpar jag fast den när jag kör ombord. 

När jag var på plats i vagnen kom en utsvulten Kim och skulle hämta sin efterlängtade pizza. 

Takräcket var tomt !!!  Glömde visst det där med att tejpa. 

Kim fick springa igenom alla tågvagnarna och leta efter sin pizzakartong. 

Jodå , han hittade den.  Den var visserligen inte rund längre och all fyllningen låg i ett hörn , men detta störde inte kim utan han åt sin kalla och stukade pizza med god aptit

Träffade på ett gäng Vulcanriders från Malmö som hade varit ända nere i Neapel med sina Kawasaki Vulcan hojar.  Kört över 400 mil.  Respekt !!

Vi snackade en bra stund i väntan på sovvagnarna skulle dyka upp.  Riktigt trevligt gäng. 

När sovvagnarna rullade in letade vi upp vår cupe´ och lastade in vårt bagage.

Alla var trötta efter dagar i sadeln och halvtaskig sömn.  Vi drack några öl och sedan började alla att bädda kojerna.  Dagen var slut , så också vi.