Tisdag. 2 Juli.
Hjelle - Stryn
Idag skulle bli resans höjdpunkt då vi skulle passera Geiranger och sedan beskåda och köra Trollstigen , men ödet och vädrets makter ville annorlunda på flera sätt.
Jonas och jag vaknade under vår sänghimmel. Var knappst någon tröst då sängarna var stenhård och vi hade båda sovit dåligt och hade ont i ryggen.
Vi knallade upp till matsalen och frukosten var lika prydlig och välsmakande som gårdagens middag. Mätta och belåtna packade vi ihop våra pinaler och gjorde oss färdiga för att åka iväg. Behöver jag säga att det regna !? Jo ,det gjorde det och tempmätaren stod på +8 grader.
Vi rullade på och vi kom högre upp i bergen och temperaturen sjönk sakta med säkert. Handtagsvärmare är guld att ha i dessa lägena.
Nu började det strula till sig lite. Jonas körde i förväg och när han passerat Ospelitunneln stannade han och väntade på oss i den norra öppningen
Han tyckte att det dröjde så han vände tillbaka för att se om något hänt. (Vi har det som regel. Man väntar in och kommer inte resten inom rimlig tid så vänder man tillbaka för kolla så inget hänt) Men vi var inte längre bak än att vi möttes i tunneln. Dessa tunnlar är så långt ifrån man kan komma från fina tunnlar i städer med dagsljusbelysning och ljusa väggar. Här är det bläcksvarta bergväggar med blygsam och ibland ingen belysning alls och man är fullt fokuserad i mörkret på att inte krocka med mötande eller bergsväggen. Vi mötte en motorcykel men det var omöjligt att hinna se vad och vem det var och vi hade ingen tanke att det kunde vara Jonas. Jonas såg tre motorcyklar men i mörkret och bländade lampor såg han inte att det var vi. Sedan stod vi i var sin ende av tunneln och undrade var dom andra var ??
Då ser Jonas att det går en väg uppför berget innan tunneln. Han kollar på GPS:n och mycket riktigt den leder också till Trollstigen. Han tänker att vi har säkert kört den vägen istället och kastar sig på hojen gasar som en bålgeting uppför serpentinvägen. Han kommer dock inte så långt förrän det börja blåsa och snöa så han knappt ser framhjulet på hojen. Plötsligt ser han en stor BMW som sladdat av vägen och sitter orubbligt fast i diket med ett bakhjul hängandes i luften. En kvinna viftar desperat mot Jonas om hjälp att få upp bilen på vägen igen. Jonas , som lätt skulle kunna gömma sig bakom Magnus Samuelsson , insåg att han aldrig själv skulle kunna baxa upp en fet BMW ur diket. Då kommer två andra motorcyklister genom snöstormen. Tillsammans lyckas trion kämpandes i snön få upp BMW:n på vägen igen.
Under tiden har jag kört till tunnels södra infart och Mikael och Janne står kvar vid den norra infarten. Nu inser Jonas att vi knappast har kört denna vägen så han tar upp mobilen. Han ser att han har missade samtal från oss och ringer tillbaka och får reda på vart vi är. Efter 20 minuter ser jag Jonas komma ner för serpentinvägen och tillsammans kör till norra delen av tunneln där Mikael och Janne gör åkarbrasor medans dom väntat på oss.
Nu rullar vi vidare mot Geiranger och Trollstigen , nu kan det väl inte hända något mer ! Hö, hö.
Efter en stund kommer vi till en fjällstation och snöblandat regn kommer i sidled. Snön lägger sig på motorcyklarna och tempmätaren kryper ner till +1 grad. Vi håller rådslag medans det börjar snöa på riktigt och varken Janne , Jonas eller jag är så sugna på att fortsätta. Skulle det bli halt så skulle min 500 kilos hoj bli omöjlig att köra och skulle jag välta med den ute i ödemarken så skulle den få ligga kvar där uppe till tussilagon slår ut i Mars. Mikael väljer ändå att försöka en bit till tillsammans med två andra motorcyklister.
Vi skiljs åt och vi vänder neråt igen och för fjärde gånger jag kör genom Ospelitunneln den dagen. När vi kom ner några hundra meter steg temperaturen till +6 grader och det kändes genast behagligare och vyerna var inte tokiga när man körde nerför berget. Stannade vid en mack , tankade och tog en fika. Vi funderade nu om Mikael hade övergett sin hoj i en snödriva och blev jagad av snömannen över vidderna. Då plingar det till i Jonas Mobil. MMS från Mikael !!? En selfie på en leendes Mikael med Geiranger och fjorden i bakgrunden med klarblå himmel !!?! Va f-n. Visade sig att efter snöstormen på fjället var det kalasfint väder på andra sidan. Hur skulle vi kontra detta ? Jo , vi raggade upp kassörskan i affären och tog en selfie med henne och skickade tillbaka till Mikael med texten att hans plats var nu upptagen. Mikael lät sig dock inte imponeras utan knäckte oss senare med nya fantastiska bilder från Trollstigen. SUCK !!!!
Vi rullade in i Styrn vid 13:00-tiden i hällande regn och tog in på vårat hotell. Trösten var att rummen var stora och hade riktigt sköna sängar. Efter dusch tog vi en runda på stan och fikade. Tur att jag tog med paraply för det kom till användning. 18:00 rullade Mikael in på parkeringen. Han var nöjd men trött. Efter trollstigen så hade det ösregnat konstant hela vägen ner till Stryn. Det verkligen rann vatten av honom när han gick av motorcykeln.
När Mikael tinat upp i duschen så åt vi en god kvällbuffe´på hotellet och sedan blev fotbolls-VM för damer. USA vann över England med 2-1. Somnade gott till ljudet av regn som smattrade på fönsterblecket.
