Lite ösregn och sedan en syndaflod som avslutning
Lördag. 6 Juli.
Sandefjord - Kävlinge
Jag hade sovit gott hela natten. Janne hade dock haft mardrömmar om att jag snarkat och han gick i sömnen och knuffade på mig. Förstår ingenting ??
Efter frukost och lastning så var vi iväg för att ta färjan från Sandefjord till Strömstad. Rullade in på parkeringen som var fullsmockad av bilar , husbilar , husvagnar och lastbilar. Janne gick och kollade om det fick plats för fyra motorcyklar. Vi hörde ända ut på parkeringen hur hon gapskratta i luckan. Här fick man boka lååångt i förväg bara för att få se färjan. Nåja , Mikael som är ute och reser mycket i jobbet hade varit i Norge innan visste att det fanns en färja några mil därifrån. Så vi satte fart mot Hortens för att ta färjan över till Moss. Gott om plats och det gick fortare.
Jonas och jag bytte hoj. Jonas hade kört min hoj tidigare men för mig var det nytt och med färskt i minnet hur svårflörtad Fröken Agusta var med Mikael så var det lite pirrigt. Nu jävlar gällde det att få till en bra benvinkel så man kom över sadeln. Sträckte på mig så knakade i ryggkotorna , vinklade benet så jag ströp blodflödet från tårna till det övre hårfästet. Med en marginal på två myggskitar fick jag över benet. BMW K1200LT och MV Agusta Turismo Veloce är från två helt olika världar. Starta min hoj och bara ett dovt zoom hört. Starta Joans hoj så tror man att varenda skruv sitter löst i motorn. Motorn låter mycket mer mekaniskt men har en underbar karaktär. Gasen har ingen vajer till motorn. Det är ride-by-wire som gäller. (Gasen styr insprutningen med digitala signaler) Minsta rörelse på gasen och motorn ryter till ögonblickligen så man får ståpäls. Min BMW är byggd för att åka. Agustan är byggd för att köras , köras hårt.
Dom andra rullade snyggt iväg. Jag vinglade iväg som en kratta. Sitter högt och styrningen är mycket mer direkt än på min där den är ganska sävlig. Händer inte så mycket om jag rör en centimeter på BMW:s styre , en centimeter på Agustan och du ser plötsligt något helt annat framför dig. Troligvis något du inte vill se !
Minsta knyck med styret och hojen svänger 90 grader och du fortsätter framåt om du inte är med på noterna.
Efter några mil på motorvägen korsade vi gränsen till Sverige och det rullade på. Fröken Agusta och jag började lära känna varandra. När man vant sig lite så känns den riktigt bra. Bättre vindskydd än jag trott och motorn är helt underbar när den får jobba. Från rasslet på tomgång till underbart morrade på högre varv. Den tigger om att man ska varva så att fartkamerorna lägger sig på rygg. Italienarna kan det där med utstrålning och karisma. Min BMW är typiskt tysk. Byggd för funktion och driftsäkerhet. Karisma och utstrålning är som 1 liter öppnad mellanmjölk i jämförelse med Agustan.
Nu började det regna igen och det kommer ordentligt. Känner hur vattnet rinner över mig och sikten blir klart begränsad. Vi stannar för tankning. Regnkläderna rotades fram igen. Jonas och jag bytte hoj. Ute på motorvägen igen så regnade det rejält. Körde upp vindrutan och jag satt torrt och vindstilla. Goe-känsla.
Efter ett tag svartnade himlen på ett oroande sätt och plötsligt började det regna som gudarna vore tokiga , igen. Påminner om skyfall som man bara upplevt i Thailand. Hade Noas Ark seglat förbi så hade vi inte blivit förvånade. Man kände hur vattendropparna slog mot kroppen. Sikten minskade drastiskt och trafiken kröp nu fram i 40 – 50 km/h på motorvägen. Vi låg i omkörningsfilen som höll 60Km/h. Vattnet låg så högt på vägen att varje bil man körde om plöjde en våg av vatten från alla däcken. Efter 15 minuter drog vattenmolnet förbi och nu ösregnade det bara lite.
Milen rullade på och i Halmstad stannade vi för paus och sa hejdå till Janne. Trion rullade vidare mot Skåne och vid Landskronas norra avfart svängde Mikael och Jonas av. 20 minuter senare , 58 mil idag och totalt 261 mil rullade jag in i Kävlinge. Ännu en härlig MC-resa med goa pågarna var slut. Men vi har redan skissat på nästa års resa.
