Kranvatten för 50 Kr/litern och flugpizza
Måndag. 12 Juni.
Efter en sömlös natt i olidlig värme var det dags att gå upp. Dunkande huvudvärk löstes dock med en Ipren och massor av vatten.
Vår madam hade bullat upp frukost och var lika sprudlande glad som dagen innan. Som tur är så hade jag en Camelbak på ryggen jag kunde dricka under tiden som jag kör. Det var guld värt.
Ville inte fylla Camelbak med kranvattnet från rummet , man vet aldrig med kvalitén. I receptionen stod ett kylskåp med friskt källvatten på flaska. Utmärkt , jag tog genast en flaska med 1 liter vatten i. Kostade visserligen 5 Euro men gott källvatten kan man kosta på sig i värmen. När jag skruvade av korken märkte jag att förseglingen var bruten !? Fråga madam och fick till svar att
- Äsch , det är vanligt kranvatten som jag lägger på kylning.
Va f-n , här har jag ratat gratis kranvattnet på rummet och köper samma sunkiga vatten för 50 kronor / litern i flaska en trappa ner. Madam räknade nöjt sina pengar.
Nåja , den var i alla fall kall , en stund.
Även idag hade Mikael hittat guldkorn i GPS i det Franska vägnätet och vi susade fram på oändliga kurviga vägar som passerade igenom den ena fina byn efter den andra och olika landskap däremellan.
Nu knorrade det i magarna och vi stannade vid ett café längs vägen. Ett helt underbart café i riktigt genuin fransk stil. Stället var säkert från 60-talet med spartansk med genuin inredning med en riktig bardisk. Vid dom få borden satt stamkunder med halvdrucken öl och nogsamt studerade nykomlingarna. Ingen av personal kunde Engelska men alla var trevliga och glada så löste vi beställningen. Jag beställde en omelett och den smaka riktigt fint. Där satt vi under parasoller utanför ett franskt fik som kunde varit hämtade från vilken film som helst och bara njöt av tillvaron. Efter lunch siktade vi in oss på att passera den berömda Millau-bron. Det är världens högsta bro och när det är molnigt brukar bron vara ovanför molnen.
Betalade vägavgift och snart rullade vi över bron 270 meter ovanför marken. Vi hade tur med vädret och utsikten var fantastisk när vi kör över den 2,5 kilometer långa bron.
Via mobil och Booking.com bokade vi ett hotell i byn Saint Affrique.
Vi fortsatte ett tag till på sköna vägar innan skylten med ”Saint Affrique” dök upp.
När vi kom till byn så kunde GPS inte reda ut alla småvägar. Ett inte ovanlig fenomen upptäckte vi. Men vi frågade ett par som satt i en bil bakom oss. Dom kunde ingen Engelska men när vi visade mobil med hotellet. Då sken han upp och visade att vi skulle följa efter honom. Han körde före och visade vägen till hotellet. Trevliga människor. Hotell Cap Vert var ett lagom korrekt och tråkigt hotell men fungerade alldeles utmärkt för en natt. Kall öl och några dopp i poolen innan vi knallade ner i byn för att hitta något att äta. Ganska öde men vi hittade till slut en liten sunkig pizzeria vid ett torg. Inga kunder , bara pizzabagarens familj satt och halvsov utanför. Pizzaägaren for upp när han insåg att han hade kunder. Fem stycken dessutom. Big business ! Vi fick pizzorna serverade i kartonger på bordet ? Ville väl spara på disken. Såg och luktade gott , men sedan dog aptiten. Hundratals feta franska spyflugor invaderade våra pizzor. Det gick inte att äta en bit utan att det satt en hel flock flugor på den och trampade runt i osten. Resten av skocken försökte sätta sig i ansiktet , håret och alla ställen dom kom åt. Så jäkla vidrigt. Jag , Jonas och Mikael kunde inte sitta kvar utan tog våra kartonger och gick iväg. Man fick ta en slice snabbt som ögat , stänga kartongen och sedan fick vi gå och äta samtidigt för att slippa flugorna. Skulle inte förvåna mig om vi åt några flugor den kvällen. Men pizzan var god och pizzabagaren önskade oss välkomna tillbaka. Skulle inte tro det.
Även denna kvällen var det tryckande värme men det svalnade under natten så det gick bättre att sova.
