Onsdag 6 Juni. Dryg kärring dissade min beställning.
Vaknade tidigt. Fastän det var sköna kojer så var det svårt att sova. Antagligen för att man inte van att det gungade hela tiden.
När vi var i hamn kämpade vi oss ner till båtdäck och nu började samma procedur där en massa medelåldersmän låg dubbelvikta på golvet och grymtande med hjälp av en massa svordomar lossa alla remmar till motorcyklarna.
När vi kasat nerför rampen körde vi ut på fast mark där ett typiskt gråmulet väder med råkall fukt i luften så man började frysa på några minuter. Termometern visade 9 grader. Brrrr ! Obligatorisk passkontroll för alla så det tog sin lilla tid då alla var tvungna att ta av sig hjälmarna för att komma igenom. Lite gruff i kön men Engelsk auktoritet rår man inte på.
När vi äntligen var klara att bege oss ut i den Engelska trafiken fick Mikael det ärofyllda nöjet att lotsa oss ut i vänstertrafiken och det började med 4 stycken rondeller. Svettigt värre och man tvinga sig att göra allt tvärtom och det kändes om att köra mot trafiken i rondellerna.
Med extra tröjor , byte till tjocka handskar och värmen i handtagen påslagna malde vi på mot Edinburgh. Då hände något ovanligt för att vara i England. Molnen sprack upp , solen tittade fram och temperaturen steg från 9 grader till 22 grader på rekordtid. Varma tröjor och tjocka handskar förpassades längst ner i toppboxen. Efter att vi passerat Edinburgh vek vi av från motorvägarna till mindre vägar på landsbygden och nu blev körningen en ren njutning. Ett landskap som jag inte trodde fanns i Skottland visade upp sig från sin finaste sida. Långa alléer med tätvuxna träd som bildade ett tak av grönska över vägen och solljus som trålare genom lövverket. Magiskt. Plötsligt kunde man var på slingrande vägar som gick genom stora öppna vidder med gröna kullar överallt. Däremellan passerade man små pittoreska byar med mysiga stenhus och smala krokiga vägar och tiden verkade ha stannat på många ställen.
Vi stannade vid ett café och när vi gick in för att beställa var det som hamna 30 år tillbaka i tiden. Tjocka heltäckningsmattor , medaljongtapeter på väggarna och mycket mörkt och tjock trä.
Grabbarna beställde kaffe och jag beställde en kopp te , With honey and milk.
Hon tittade på mig med stenansikte över glasögonen och repeterade det jag sagt väldigt låååångsamt med en dryg ton så tapeterna nästa rullade ihop sig för att betona att honung och mjölk i te var en hädelse. Men kunden har alltid rätt så jag fick mitt te med honung och mjölk.
Till slut hamnade vi i Braemar där vi svängde in på Invercauld Arms Hotel.
Såg ut som ett slott. Vi är fem man och fick tre rum. Jag fick sova själv inatt och tog nr 11. Visade sig vara en vinst. Rum 11 var en svit med utrymme för alla fem om det hade behövts.
Efter dusch och civila kläder tog vi en promenad i byn och sedan satte vi oss i baren och beställde varsin hamburgare som vi sköljde ner med lokalt bryggt öl. En fin avslutning på dagen.
