Lördag 9 Juni. Malda tarmar och lungor till frukost.
Denna nationalrätt består av malda inälvor från ett får som tarmar , hjärta , tagel , lever , lungor , ister , lök , havregryn och kilovis med kryddor. Det var med blandade känslor man stoppade in en bit i munnen , men det var helt ok. Kryddorna dolde smaken av tarm och lunga. Det var bara leversmaken som kändes i munhålan innan dom starka kryddorna tog över. Vi åt snabbt och packade sedan motorcyklarna för nya äventyr.
Solen började värma oss och himlen var lika blå som övriga dagar.
Vi rullade vidare på finfina vägar och nu mötte vi och blev omkörda av massor av andra motorcyklar. Detta var tydligen ett populärt område i Skottland för motorcyklister. På en parkering träffade vi ett trevligt par på var sin mc. Han var Svensk och hon Skotte. Snackade en bra stund innan dom drog iväg på sitt håll. Såg även ett extremt exempel på hur man lastar en sporthoj med mer saker än vad jag kan få ombord på min buss. Såg ut som ett zigenarläger på två hjul.
Vi kände att vi fick vara lite kulturella också. Såg ett fint slott som låg en bit ut i vattnet. Elian Donan Castle hette det. Vi svängde av och beundrade bygget som fortfarande var välbehållet. Några selfies framför slottet så rullade vi vidare.
Åt lunch på en mack och såg att Ben Nevis Whiskey destilleri låg tvärs över gatan. Är vi Skottland så får man inte missa chansen när den dyker upp. Vi korsade gatan och hade turen att det precis skulle starta en guidad tur. Den var ingen lång rundvandring men vi fick en liten glimt av hur det går till. Efter visningen var det obligatorisk provsmakning. Dessvärre kunde vi inte provsmaka så vi fick smakproverna med oss i små plastburkar. Dessa var dock inte täta så det var inget alternativ att stoppa ner dom i en packväska. Mikael hade dock en tom Coca Cola flaska där han hällde ner alla proverna vi fick. Det var utsökta 10 , 15 , och 18 års Whiskey som blandades rakt ner i PET-flaskan. Hade personalen sett det hade gjort Haggis av oss.
Lite längre fram kom ett galet gäng på extrema sporthojar ifatt oss som om vi stod still på vägen och ljudet från ljuddämparna , som nog bara hängde där för syn skull , skar genom ben och märg när dom flög förbi i mach 2. T.o.m Miakel och Daniel som gillar att gasa slog hakan i tanken av deras framfart. Träffade dom lite längre fram. Trevliga och snackiga killar från England som körde en runda över weekend.
Plötsligt händer det. Mörka moln kommer från ingenstans och tunga droppar börjar slå mot visiret. Snabbt in på en P-plats och rota fram regnstället , som nu hamnat längst in. Vi rullade vidare i makligt tempo för nu började det regna som gudarna vore tokiga. Det fullständigt vräkte ner så det kändes som en massagedusch mot kroppen när man körde. Sikten blev obefintlig och alla kröp fram , även bilarna. Från snustorra marker och vägar så flödade det nu vatten överallt. På nolltid bildades det stora sjöar av vatten på vägarna så vattnet ibland nådde upp till motorn på hojen. Det är tur att man nästan inte kan få vattenplaning med en hoj. Det gällde att parera så man inte kom in i en sådan sjö samtidigt som en bil för då plöjde bilen upp en vägg av vatten bestående av sand , grus , gyttja , stenar , grenar , kaniner och allsköns skit. Det hände mig en gång och det kändes som någon sparkade till motorcykeln när tsunamivågen träffade cykeln. Körning i detta väder var dock både skrämmande och fascinerande.
Det är tur att man har investerat i bra utrustning som riktig tjock tät regnoverall , läderstövlar som är impregnerade i flera omgångar med riktigt fett. Inget fjollig Goretex. Mina handskarna hade Goretex och mycket riktigt så blev jag blöt om händerna efter en stund medans regnoverall och stövlar var vattentäta som ett grodarsle. Full fart på handtagsvärmarna så man inte började frysa om händerna. Är man kall och våt om händerna så kan man lika bra stanna.
Vi kom till en mack där vi svängde in för att söka skydd under taket runt bensinpumparna. Det blev snart lika fullknökat med hojar som på färjan och det fanns inte en chans för någon bil att komma in och tanka. Killen i kassan insåg fakta och brydde sig inte.
Till slut lättade vädret och vi rullade vidare mot kvällens övernattning i byn Rhu. Ännu ett gemytligt ställe som nog var byggt av en snickare som var brorsa med Stevie Wonder för bygget var ett totalt kaos med ett virrvarr av gångar , korridorer , trappor , låsta dörrar , höjdskillnader , olika höjd på trappstegen och dolda korridorer ,mm. Gick nästan fel varje gång mellan rummet och baren. Nä ,nä det var inte ölens fel !! Vi satte oss i baren och en glad och rund tjej serverade oss öl och mat och snart var vi också glada och runda. Sedan somnade också glada och nöjda.
