Welinders reseblogg.blogg.se

Frukosten var ganska spartansk men vi blev mätta och var mer än nöjda med vistelsen på detta ställe som andades historia som man knappt kunde drömma om.  Vi skumpade ut genom allén och svängde ut på ringlande vägarna som gjorde livet roligt för en knutte.    Vädret var fortfarande lagom med sol och lite moln.  Kvicksilvret visade 20 grader.  Perfekt !Idag körde vi längs den karga kusten ut mot Atlanten på Skottlands västkust.  

Vägarna var så smala att det gick inte att mötas utan det fanns mötesplatser med jämna mellanrum.  Fungerade bra om alla var samarbetsvilliga och hade lite tålamod.   Det hade inte ett ålahuvud i en stor Scania med trailer.  Lastbilen tog upp hela vägens bredd , och då menar jag hela vägens bredd !   En enhjuling hade inte fått plats.  

Ålahuvudet tyckte att han ägde vägen och parasiter som motorcyklister var inget att bromsa för.  Vi såg att han kom stormandes fram och hela gruppen tryckte in sig i en mötesficka.  Jag som låg sist med min "lilla" hoj fick knappt plats.  När jag stod däck mot däck med Janne stod jag så långt ut på asfaltskanten att jag inte nådde ner med vänsterfoten för där fanns ingen asfalt utan bra en slänt ner mot ett dike med sumpigt vatten fullt med loppor , knott och grodslem.  

Balanserande 400 kilo Kruppstål och plast med högerfoten dånade Scanian obekymrat förbi.  Backspegeln passerade ovanför mitt huvud.  Ibland skulle det vara tillåtet att spöa skiten ur folk.  

Resan fortsatte genom ett fantastiskt landskap där vägarna gick upp och ner över sammetsgrön kullar och förbi karga berg.  Solen lyste och temperaturen steg till nästan 30 grader.  Började få vippar från Spanienresan förra året.  Vi hade kallt räknat med 10 - 15 grader och regn varje dag så Noa ark skulle råka i sjönöd.

Janne och jag stannade på en liten rastplats för att ta lite bilder.   På rastplatsen stod den minsta husbil vi sett.  Såg ut som en leksak.   Utanför satt ett typiskt engelskt par och drack afternoon-tea.  Vi pratade en bra stund med dom och en än gång fick vi kvitto på hur öppna , trevliga och glada engelsmän är.  

När vi kört en stund till stannade vi till vid havet och Jonas & Mikael blev sugna att dra på badbrallorna och svalka sin lekamen i Atlantens vågor.  Så blev det men först skulle dom ta sig över en 50 meter brett remsa med sten innan dom kom ner till vattnet.  Scenen som utspelade sig likna en uttagning till filminspelning om vem som i badbyxor kunde vingla som ett fyllo , flaxa med armarna och samtidigt grymta , aj , shit , fan.   Vi andra skrattade medlidande som hyenor.  

Dagens lunch blev på ett hak inne i skogen där jag provade Fish & Chips.   Smakade bara frityrolja och smaken satt kvar i munnen långt efter vi åkt därifrån.  Blääh..

Jonas och Janne bytte hoj då Jonas började bli stel i nacken pga av  körställning på sin hoj.  När vi kört en stund och stannde för paus var Jonas ren lyrisk över Jannes Suzuki fastän den var 550cc mindre och ca 100 hk svagare.  Men sittställningen och hanterbarheten var överlägsen på dessa vägarna.   Vi gissade alla att det såtts ett frö hos Jonas.  Janne var imponerad av Hondans fruktansvärda råstyrka.  Behövdes inte mycket gas för att förstå att det vilade en sprickfärdig vulkan under tanken. 

När jag bokade hotellet i Kyleakin så visade reklambilden ett strålande vitt hotell med Atlantens blå vatten i bakgrunden och en klarblå himmel med några vita molntussar på himmelen.   Något som antagligen bara inträffar när bilden har varit i Photoshop.När vi rullade in på gatan såg vi ett strålande vitt hotell med Atlantens blå vatten i bakgrunden och en klarblå himmel med några vita molntussar på himmelen.  Det var inte många turister som fick se denna delen av Skottland i detta vädret.  T.o.m personalen på hotellet var förundrande över detta väder som hade hållt i sig så länge.  

Efter att vi packat upp bytt om tog vi en promenad och ramlade in på en restaurang där vi satte oss ute , slafsade i oss pull pork , drack god kall öl och bara njöt av det fina vädret i ett Skottland som är ökänt för sitt skitväder.    Särskilt på västkusten som får ta första smällen när stormarna från Atlanten rullar in.

Efter maten gick vi ner till hamnen och beskådade tidvatten.  Hamnen var helt torrlagd.  Vi gick nerför sjösättningsrampen och promenerade obehindrat runt på havsbotten bland båtar , bojar och tång som nu låg på botten.  Klappade segelbåtar på skroven som stod på sina kölar , lutandes mot kajkanten. 

När vi gick hemåt slank vi in på en urtypisk engelsk pub med stor bardisk , mörk träinredning , små bord där lokalbefolkningen i kilt satt vid sina stambord med en pint öl och vaksamt/nyfiket följde nykomlingarna med blicken.  

Vi satte oss vid bardisken och tittade på sortimentet som bestod av allt från Kopparbergs cider till lokalt tillverkad öl.  Det blev en immig kall öl. 

En bra avslutning på en riktigt fin och varm dag.