Tågresa genom bergen
Järnvägsstationer brukar ligga mitt i stan så vi trodde att det var några minuters färd dit. Icke sa Nicke , 1,5 timme senare långt från Cusco stannade han och släppte av oss vid ett dammigt järnvägsspår. Hasta La Vista så var han borta och där stod vi. Vi frågade en uniformerad man var tåget från Inkarail skulle stanna. Blev visade till en grön vänthall lite längre bort där vi satte oss.
20 minuter innan avgång rullade det in ett tåget från Inkarail. En tågvärdinna i strikt uniform svängde beslutsamt upp dörren , hängde ut en stor skylt med bokstaven "C" , vår vagn. När trappan med heltäckningsmatta rullats fram ställde hon sig vid trappan och bockade noga av oss på listan. Ordning och reda.
Vagnen var 1:a klass. Ädelträ och skinnstolar. Extra fönsterrutor i taket för bättre utsikt. Här skulle arbetarklassen minsann få åka i dom fina salongerna. När stinsen blåste i pipan så dom döda reste sig och slog pannan i kistlocket , började tåget rulla iväg. Ganska snart märkte vi att varken räls eller vagnens fjädring höll samma klass som inredningen. Lade man något på bordet så var det ganska snart borta hos grannen för att slutligen ramla av bordet. Även min 1,5 kilo tunga EOS vandrade iväg på bordet av skakningar och vibrationer.
Nu gjorde detta in så mycket då man satt med näsan mot rutan och tittade naturen utanför. Varje vagn hade 2 värdinnor som såg till att alla hade det bra. Likt ett flygplan kom dom senare med en vagn i mittgången och serverade dricka och lite tilltugg. Det var rutinerade tjejer som hällde upp varmt kaffe medens vagnen krängde och hoppade. Efter 1 tim 40 min gnisslade tåget in på stationen i Aguas Calientes.
När vi lämnat tåget stod där en kille med en skylt med våra namn på. Han tog med oss genom en inomhusmarknad som bestod av labyrinter av smala gångar förbi 100-tals stånd som var överfulla av souvenirer för hugade turister. När vi kom ut från marknaden så låg vårt hotell bara 20 meter bort. Inka Tower.
Rummet funka för en natt. Som + så hade rummet balkong med en förförisk utsikt av djungelklädda berg som gav mersmak av morgondags besök på Machu Picchu.
Vi tog en promenad i den lilla staden. Det var fullt med backpackers och det fanns restauranger överallt. Kändes verkligen att här samlades alla turister innan toppattacken till Machu Picchu skulle ske.
Eftersom vi hade middag inkluderad i resan så frågade vi i receptionen när middagen serverades. Han glodde på oss som vi frågade honom hur högt en anka kan hoppa på ett ben. Här åt nog inte många när det fanns 100-tals restauranger inom 15 minuters promenadavstånd. Han fann sig snabbt och rotade fram en meny , blåste av dammet och vi fick välja förrätt , huvudrätt och efterrätt. Middagen serverades på våning , takterrassen. Lät fint som tusan , vad kunde gå fel. När det var dags tog vi hissen till toppen av hotellet. När vi steg ur hissen så var "matsalen" inglasat som liknade ett växthus. Här utspisades vanligtvis frukost i enklaste form. Glastaket var sprucket på flera ställen med tydliga märken på golvet av vatten. Av ca 10 bord var ett bord dukat i mitten. Vi var och förblev dom enda gästerna den kvällen. Men den unge pågen som var vår kypare för kvällen hade slagit knut på sig själv för att vi skulle trivas. Bordet var oklanderligt dukat med alla bestick och glas som kunde behövas. Maten serverades och smakade helt fantastiskt. Faktiskt något av det bästa vi ätit på hela resan. Pågen stod hela tiden vid disken med händerna bakom ryggen för att lyda vår minsta vink. Tittade man på honom så stod han vid bordet snabbare än Lucky Lukes skugga och undrade om det var något han kunde göra för oss. Så härligt när ett ställe som man inte har några högre förhoppningar om kan leverera så man tappar hakan.
I morgon skulle vi upp 04:20 för att komma upp till Machu Picchu innan floden av turister väller in. Så det blev ner i sängen direkt efter middagen. Vi somnade snart till bruset av floden utanför fönstret. Nu kan väl inget gå fel , eller ?
