Seg flygning till Lima

 
Dags för avresa till Peru.  Vädergudarna spådde hård blåst och snöstorm skulle dra i på morgon. Skånetrafiken är uteslutet om man har en tid att passa och det finns risk för några snöflingor.  Det blev bilen och vi startade ca 1 timme innan ovädret skulle dra in vilket visade sig vara klokt tänkt.  Parkerade bilen , tog oss till terminalen , checkade in och landade på vårat vanliga hak , Starbucks.  Känns skönt att vara incheckade i god tid , sitta med en kopp varm choklad och se dom första snöflingorna dansa omkring utanför fönstret. 

Efter en timmes flygning så var vi på Schiphold och där bytte vi till en Boeing 777-300 som skulle ta oss till Lima.  En bjässe som slukar 408 passagerare + besättning.  Gick ombord längst fram och givetvis hade vi platsen längst bak.  En promenad på nästa 70 meter bland trånga säten och andra passagerare som inte kan dra in sina feta rövar när man skulle passera.  Som tur var bokade vi säten så vi hade varsin plats närmast gången.  Guld på en sådan långresa att ha en sidan fri och kunna lämna sin plats när man vill utan att behöva besvära sin granne.  

Att sitta i apklassen på ett flygplan i 13 timmar är inget man längtar efter.  Men personalen var trevlig och maten som serverandes smakade riktigt bra för att vara flygkäk.  Inför varma måltider fick man en varm handduk att tvätta av sig med.  Dricka , godis och jordnötter var gratis under resan.  Sedan var det att skrolla sig igenom biblioteket av filmer och läsa tidningar för att få tiden att gå.  Eftersom vi flög med tiden så blev det aldrig mörkt.  Att sova var uteslutet. När vi slutligen landade i Lima var vi sega som Franska getostar.  

 

 

 
Passet stämplat och med resväskan i handen hittade vi snabbt våran guide som stod med en skylt med vårat namn på.  In i en minivan och sedan bar det iväg in i den Peruanska rusningstrafiken.   Guiden var trevlig och gav oss viktig information om säkerheten.  Bl.a. att aldrig ha kamera , handväska i knät eller nära ett fönster.  Risken är stor att någon slår in rutan och snor grejorna.  Tittade ut när vi körde och noterade att tjocka gallergrindar , taggtråd och elstängsel var lika vanligt här som en svensk flagga på midsommar. 

Hotell Britania blev vårt första hotell och det var helt ok.  Från dörr till dörr hade det tagit 25 timmar.  Dessutom skulle vi bli hämtade tidigt i morgon.  Det blev platt fall ner i sängen. 

 

 

↑