Dags att tugga cocablad och bege sig till högre höjder
Hårda sängar gjorde det svår att hitta något bra läge. Dessutom dras jag med en seg hosta som kan överrösta böneutropet från en moské.
Tidig hämtning så snabbt på med kläderna och ner till frukostbordet.
Till våran förvåning var matsalen helt tom och det fanns inte en brödsmula att äta.
Gick till receptionen och sa att vi var hungriga som två vargar och bussen kommer om 20 minuter. Men det var helt lönlöst då båda personerna som satt där inte kunde ett ord engelska.
Men dom förstod nog att något var fel och ringde "någon".
10 minuter senare tvärnitade en taxi utanför hotellet så det blomkrukorna hoppa i fönstret och en ung tjej flög ut ur taxin och hennes benen gick som på Kalle Anka när hon kom inrusande. Hon låg nog och sov för 11 minuter sedan.
Hon kunde engelska och visste hur man sätter fart på personal som sitter och slösurfar i stället för att bre mackor till hungriga hotellgäster.
Nu blev det fart i köket. Det lät som om dom påbörjade en renovering där inne och på några minuter trollades det fram äggröra , bröd , pålägg , juice , kaffe och cocate.
Som underhållning sattes Tv:n på som visade sydamerikans fotboll som mer liknade regelrätt slagsmål än fotboll. Morgonen var räddad.
När frukosten var avklarad och väskorna var packade så kom våran buss och stannade utanför.
En stor turistbuss men vi var bara 15 personer så det var gott om plats.
Vid första stoppet fick vi instruktioner av guiden att köpa cocablad.
Detta skulle tydligen var bra för att vänja kroppen inför den höjdskillnad vi snart skulle få känna på.
Alla gick ombord på bussen med en liten påse med cocablad och något svart segt i plastpåsen. Man kände sig som den värsta knarkbaronen när man satt där men sin påse med vissna löv i.
Nu fick vi en noga instruktion hur man skulle berusa sig själv med coca.
Man tog 7-8 blad och en bit av den svarta sega biten och sedan rullade man ihop detta och la vid kinden. Sakta skulle detta bli fuktigt och man skulle tugga på bladen så saften frigjordes.
Efter en stund domnade både kinden och tungan bort. Precis samma känsla som när man fått bedövning hos tandläkaren. Good shit !
Smaken var ganska neutral , lite touth av kompost. Sedan skulle man spotta ut det som var kvar av lövhögen.
Bussresan fortsatte uppåt och landskapet liknade mest foton från Mars. Öken och absolut inget mer.
Tyvärr är nedskräpning ett stort problem här. Vi kunde kör kilometervis där vägrenen var full med sopor , bildäck , skräp i alla dess former , plast i mängder och drivor med PET-flaskor.
Vissa ställen använde man som soptipp. Man helt enkelt backa till kanten och tippa sin sopar ner i ravinen.
Känns väldigt konstigt att man tillåter detta då detta är vägen där massor av turister passerar och bildar sig en uppfattning av landet.
Ironiskt nog så var det roligare att titta på soporna än det öde månlandskapet. På flera ställen hade någon lustigkurre byggt gubbar av gamla bildäck och plötsligt kunde det stå ett kylskåp med stenar i ?
Stannade några gånger och tittade och fotograferade alpackor som strövade omkring i öknen.
Till slut nådde vi vägens högst punkt. 4910 möh. Givetvis stannade vi där och lika säkert som amen i kyrkan satt där ett gäng damer i färgglada kläder och sålde olika tyger och kläder i samma färgglada kulörer. Man behövde inte ta många steg förrän man flämta och stöna som ett ånglok. Vi fick turen att beskåda några vulkanutbrott med en häftig rökpelare som steg flera kilometer upp i luften. Utbrottet var ett välkommet avbrott. Hö,hö
Tyvärr drabbades Kristina nu av höjdsjuka. Huvudvärk och illamående. Som tur var hade vi inte långt kvar till hotellet i Colca. Där fick hon sniffa i sig lite syrgas och sedan blev det sängen för henne.
Jag tog en promenad runt hotellet och det var verkligen slum med korrigerad plåt och skräp överallt. Vägarna var bara dammiga grusvägar och överallt sprang vildhundar. Men alla man mötte var trevliga och hälsade. T.o.m barnen hälsade artigt. Fanns inte en antydan till dålig stämning eller att någon kändes hotfull när man gick runt hotellet , tvärtom.
På en mur satt ett gäng turister och när jag gick förbi uppfattade jag några svenska fraser. Mycket riktigt var dom Svenskar och vi pratade en bra stund. Dom gjorde samma resa fast åt andra hållet. Machu Picchu var en höjdare men Titicacasjön gav inte så mycket.
Fick höra att deras reseledare absolut avrådde turister från att tugga cocablad. Det var bara en turistfälla och var man inte van så hade det ingen effekt. En av killarna gav mig höjdskjuketabletter till Kristina.
Tillbaka på rummet så började det bli riktigt kallt. Englasfönster och ett el-element men sladden var för kort så den räckte inte till vägguttaget.
Upptäckte då att sängarna hade elvärme i madrass och täcke. Kröp ner och satte på värmen med fjärrkontrollen och en underbar värme började sprida sig i sängen. Somnade gott.
