Fantastisk utsikt och nervös hovmästare
Söndag 18 Juni
Som vanligt var det klarblå himmel och temperaturen steg stadigt. Ännu en svettig dag att vänta. Vi lämnade denna anonyma men fantastisk by långt inne i den franska urskogen. Ett riktigt guldkorn.
Mikael tog täten och snart susade vi fram på fina vägar med långa svepande kurvor. Då vi hade ganska många mil kvar till Lörrach där vi ska med tåget så tog vi beslutet att äta mil på motorvägarna. Motorvägarna var fina men med många avfarter och påfarter. Till på detta så var trafiken tät. På GPS:n blir detta ganska snabbt rörigt och man kan inte sitta hur länge som helst och titta displayen. Så det blev en liten extra runda på några mil men sedan var vi på rätt spår igen. Motorväg är bara jäkligt tröttsamt. Till slut hade vi tagit oss en bra sträcka och vi passerade även gränsen in i Schweiz. Vi lämnade motorvägen bakom oss för mindre vägar upp i bergen till ett hotell som vi hittat på Booking.com. Såg väldigt fint ut och priset var schysst. På väg upp för berget svängde en bil ut framför mig utan se sig för. IDIOT ! Tutade irriterat på honom och körde förbi. Ung snorunge med pappas stora BMW skulle nu visa musklerna. Han låg mig i röven men kom inte om då det var smala vägar med 180 graders kurvor. Jag stressade inte kan jag säga. Något som tydligen retade gallfeber på bilföraren. När vi kom till en raksträcka så trampade han gasen i botten och flög förbi mig. Det intresserade dock inte mig att ta upp kampen om att komma fört till toppen. Lite längre fram kom dock en HD ifatt BMW:n och började en omkörning. Något snorungen i BMW:n inte gillade så han trampade gasen i botten och lär inte HD:n komma förbi fastän dom hade möte. HD:n lyckades precis komma förbi innan mötet. Nu var HD:föraren flyförbannad och tvärnita och gjorde diverse gester mot BMWföraren. Jag kom ikapp och stannade bakom BMW:n och lät starkhornstutat jobba och jag gjorde åxo några väl valda gester mot föraren. Bikers håller ihop mot korkade bilister. Färden fortsatte. En stund senare svängde vi in på parkeringen till Grand Hotel Des Rasses. Fasaden såg lovande ut. Lastade av våra saker och gick in i receptionen. Jisses , var vi på rätt hotell ? Hallen var som värsta slottet. Visade sig att hotellet hade anor från början av1900-talet.
Med nycklarna i handen åkte vi upp i spegelhissen. Här var det inga heltäckningsmattor väggarna i hallen. Rummet var lyxigt i en svettig bikers ögon. Öppnade dörrarna till balkongen och tappade hakan när jag såg utsikten. Hotellet låg på 1200 möh på en bergssluttning och utsikten från balkongerna var på flera mil över bergsluttning och dalen nedanför. Därefter reste sig en bergskedjan med toppar på 2500 möh i bakgrunden. Man kan nästan bli religiös av sådana syner.
Vi gick ner och kikade in i matsalen. Wow ! Här hängde stora ljuskronor i taket , stuckaturer i taket , speglar på väggarna , tunga stora gardiner , borden var dukade med kandelabrar , tjock linneduk , stearinljus i hög ljusstakar , fint porslin , bestick i långa rader och glas som stod i tripp-trapp-trull. En stor svart flygel för att underhålla gästerna stod i ett hörn. Ishinkar med Champagne av en sort som vanliga knegare inte blandar grogg på. Lite längre bort stod en servitör i oklanderlig uniform och vek servetter med precision som en vinkelhake. Vi fortsatte ut på uteserveringen , drack en öl , småpratade och bara njöt av den vidunderliga utsikten som liknade ett gigantiskt vykort. Livet är fint.
Snart började magen att knorra så vi gick upp för att piffa till oss, dvs samma shorts som vi haft hela veckan och den minst skrynkliga T-shirten. Vi såg en bild framför oss när vi satt framför borden , ljusen brann med fin låga , pianisten spelade något stycke av Mozart medans servitörer hällde upp bubblig champagne i våra glas. Trodde vi !
När vi närmade oss dom dubbla glasdörrarna till matsalen fick hovmästaren nog en mindre stroke när han såg denna tre-mans-slum närma sig hans oklanderliga matsal i Nobelmiddags-klass. Snabbare än Lucky Lukes skugga stod han framför oss med ett Colgate-leende i världsklass och en svettdroppe av ren nervositet rann nerför tinningen när frågade han oss om våran avsikt var att äta.
- Oja , vi tänkte kränga varsin slabbig pizza och dricka en jävla massa öl.
Stackars hovmästaren blev blek som en gipsplatta när han förstod att vi ville kränga pizza och dricka öl i hans matsal.
Skicklig som en hal pokerspelare charmade han oss så en Grizzlybjörn skulle börjat kurrat som kattunge och innan vi hann säga flaskhals ledde han oss in till baren istället och vi fick bästa fönsterbord med bergskedjan i bakgrunden.
