2-stjärnigt hotell blev jackpott
Lördag 17 Juni
Vaknade utvilade och snart var vi på väg igen. Blev ett traditionsenligt stopp vid en bensinmack för att handla frukost.
Även om vi var på platta landsbyggden lyckades Mikael hitta fina vägar i sin GPS. Naturen skiftade hela tiden och man hade alltid något nytt att titta på. Med jämna mellanrum passerade vi igenom mysiga små byar som finns överallt.
I en rondell fick Jonas blicken på ett konditori som dignade av nybakat bröd och oemotståndliga bakverk. Tvärnit-höger-parkera. Vi dreglade som blodhundar när vi kände doften av nybakat bröd och tittade på allt gott som trängdes i hyllorna. Det blev fulla brickor och sedan satte vi oss och mumsade i oss det ena efter det andra som Viktväktarna nog inte hade rekommenderat. Livet är fint.
Efter ett tag kom vi åter fram till den enorma Millaubron. Denna gången körde vi under bron och det var faktiskt mäktigare att se den från marken. Man såg verkligen hur stor den är.
Via Booking.com i mobilen kunde vi inte hitta något hyffsat hotell i närheten , bara ett 2-stjärnigt lopphotell i en by med ett namn som lät som någon spydde när man försökte uttala det. Eftersom vi inte lyckades hittade något annat så suckade vi och tog chansningen att bo på något sunkigt lopphotell i franska urskogen. Kunde vara kul att berätta för barnbarnen. Det var bara för en natt.
Efter några timmar genom den franska landsbygden och småvägar genom stora skogar kom vi fram till byn Meyrueis där vi förväntade oss ett ruckel med banjospelande invånare. Vi tappade fullständigt hakan när vi körde in i en av de mysigaste byar vi sett hitintills på resan. Gamla välvårdade hus , en å som rann genom byn , ett mysigt torg mitt i byn , stenbroar över ån som nu var restauranger och moderna affärer som byggt diskret in i dom gamla kåkarna. Folktomt var det inte. Massor av bikers och lite andra turister strosade omkring. Vi stannade framför lopphotell Europa. Hmm , såg inte så farligt ut trots allt. Inne i den enkla men helt ok receptionen stod ägaren stolt som en tupp och hälsade oss välkomna. Dessutom kunde han engelska , bara det !!! Vi fick nycklar till rummen och med världens minsta hiss fick vi åka upp i omgångar. Hissen lät som dödssången från ett fartyg sjunker varje gång vi åkte i den. När vi kom upp på dom olika våningarna så det var rena villa-villekulla där varje våningsplan var ett virr-varr av nya korridorer åt olika håll. Varje våning hade dessutom olika färger. Heltäckningsmattorna gick även upp på väggarna. Helt underbart hemskt.
Jonas och jag delade rum och allt var snyggt och hur fräscht som helst. Utsikten från fönstret var underbar med vägen framför hotellet med ån som rann förbi och gamla stenbroar med blommor på.
Efter dusch och tvagning gick vi ner och tog en promenad i den härliga byn. Vi njöt av allt det fina och till slut satte vi oss på en av restaurangerna vid ån. Övriga provade en färdig meny medans jag körde säkert kort , pizza. När pizzan kom in så var den dock ljummen. Suck !! Men efter en stund fick jag en ny rykande varm pizza. Vi njöt verkligen av kvällen som var precis lagom varm och en omgivning som var förföriskt vackert. Detta var en av höjdpunkterna på resan när det gäller boendet med sin omgivning. Inte illa med bara 2stjärnor.
