Regnskog i sakta gångtakt och full fart med fritt fall
Vaknade till mer ostadigt väder. Blåsigt , mycket svalare och molnigt.
Märks att vi lämnat låglandet och befinner oss på 1400 möh. Och högre ska det bli.
Efter en stadig omelettfrukost kom bussen för att ta upp i dimmiga skogarna högst upp i bergen. Där bli Skywalk på hängbroar ovanför regnskogen och sedan ska vi åka Zipline både under och ovan skogen.
Skywalk gjorde man själv. Fick en karta och sedan var det bara att traska rakt in i djungeln. Man behövde inte gå många meter förrän vi var helt uppslukade av grönskan. Vi gick tysta och bara njöt av det vi såg. Stora träd med tjock mossa på och långa lianer som hängde ner. Hade Tarzan och ett gäng apor vrålet förbi så hade vi inte höjt på ögonbrynen. Detta är verkligen den miljön. Det var nog vi som inte passade in.
Hängbroarna gick för det mesta ovanför skogen. Mäktigt att titta ner på träd som är 25 - 30 meter höga. Vissa broar gick inne bland träden så man var halvvägs uppe i dom. Och andra broar hade en fantastisk utsikt på flera mil.
Tyvärr kan varken en bild eller eller berättelse ge den känslan när man står och ser detta.
När vi tittat oss mätta så hamnade vi i cafeterian och jag gjorde slut på en gammal kladdkaka. Dags att vänta in startskottte för Zipline.
Nu var det dags. Tre guider samlade ihop våran grupp. På med selar och hjälmar. Jag fick inte ha min pinne med GoPro. Båda händerna skulle användas för åkning och bromsning. Men jag kunde hyra en svettig hjälm med GoPro-fäste för 100 spänn !!
100 spänn fattigare tågade vi iväg och först var det en genomgång hur allt fungerade och hur vi skulle göra och inte göra när vi åkte.
Först skulle vi få åka en liten enkel Zipline bara för att få en liten känsla för det och lära oss hur det fungerar. Enklare , jo tack. Nu bar det av och tårarna rann av fartvinden och efter en mer eller mindre kontrollerad kraschlandning i slutet så blev man godkänd om inget var brutet och alla tänderna satt kvar i munnen.
Nu var det dags för riktig åkning. Men för att komma till start fick vi ta en linbana upp till toppen av berget. 1770 möh. Bedövande vacker utsikt med nu var vi inne i molnen och det blev både kallt och fuktigt.
På slutstationen blev det en promenad till ett 20 meter högt torn där den första av 8 stycken Zipline som vi skulle åka med. Där uppe fick man en aning om vad man gett sig in på. Åkning var hundra meter ovanför skogen och man såg inte slutet på vajern då den försvann in bland träden på andra sidan dalen. Det var drygt 700 meter dit !!
Guiden kopplade fast mig med blocket på vajern. Båda händerna på på handtaget. Upp med knäna. Sedan släppte han. Nu blev det åka av. Bra lutning från tornet gjorde att man accelererade som en trimmad råttfälla ut i tomma luften. Blocket yla och tjöt som alla minareter tillsammans i hela Mellanöstern. Det var rent magiskt att hänga där upp och se regnskogen passera under en och samtidigt se att man var på väg i full fart rakt in i en grön vägg några hundra meter bort. Var detta det sista jag skulle få se ?
Plötsligt såg jag ett hål i den grön väggen där vajern satt fast i en slutstation.
Om det gick för fort skulle guiden skaka i vajern , vilket resulterade i att jag också skulle började skaka så man fick dubbelseende.
Detta var signalen att jag måste bromsa. Annars skulle någonting gå sönder när man kraschade in i stationen.
(Gissar att det inte var några av deras prylar som kunde gå sönder)
Vid signal skulle man vrida hela blocket så man klämde åt vajern för att minska farten. Ingen signal och det gick som en fort som f-n. En annan signal kom - ut med benen !!
Man måste sära på benen innan man träffar bromsen. När bromsen fångar upp dig så kastas man framåt , uppåt. Har man då inte benen isär så träffar benen vajern med risk för gips och kryckor i 2 månader.
Pang , blocket small in i bromsen , jag kastas fram och upp. Såg Kristina upp & ner för en halv sekund. Brutalt rasar man ner igen i hängande ställning.
Very god landning Sir. No problem for you.
Nu var det bara 7 kvar !!
Vi zippade vidare och det är märkligt vad fort man vänjer sig vid nya saker. Efter några åk kunde man njuta av utsikten medans man for fram som en Scudmisil ovan , under och i skogen.
Ett av åken hette "Speedy Gonzales". Det var den snabbaste Ziplinern dom hade.
När man precis vant sig vid dom andra åken så var detta ett snäpp värre.
Det vrålade i blocket när jag åkte/föll. Trodde allt skulle skära ihop och brinna upp. Men som tur var höll grejorna och bromsen påminde mig brutalt ännu en gång att jag fortfarande levde. Nu trodde vi att vi gjort allt.
Nä nä nä. Pga hårt sidvind kunde man inte åka själv. Man skulle åka i par !!
Lättast sitter först. (Kristina). Tung i röven sitter sist. (Jag). Nu skulle jag hålla fast Kristina med benen runt hennes midjan så vi inte kom ifrån varandra. Nu var det bara att åka. Var detta dålda kameran ? Vi åkte iväg och när vi närmade oss stationen började plötsligt vajern att vobbla och skaka. Vad nu då ? Visst f-n !! Bromssignalen. Vi vred våra block för kung och fosterland. Kändes inte som farten minskade ett dugg. Pang !! Bromsen skötte resten. Vid sista Zippen fanns ett alternativ. Man kunde få hoppa bungyjump baklänges ut från plattformen. Till min stora förvåning så ställde sig Kristina i kön. Selen fast och sedan hoppade hon gladeligen baklänges ut från plattformen och försvann ner i skogen !! Hon måste ha sett en "Ullared"-skylt där nere.
Jag tog chicken-zippen till ändstationen.
Bussen hem och vi tog en runda i den lilla byn.
Bokat bord på en restaurang med balkong där man hade fin utsikt när solen gick ner.
Hem till hotellet och jag tog ett bad i bubbelpoolen sköna 33 graders vatten.
Intressant dag och vi räknade blåmärken innan vi somnade. Kristina vann.