Welinders reseblogg.blogg.se

 

 

Tisdag 24 Januari 2017

Ännu en fin dag och vulkanen visade sig från den vackra sidan när man öppnade ut mot balkongen. Det var dags att packa väskan igen. Samling i receptionen där bussen skulle hämta oss.
Började få ont om lokal valuta så jag snabbade mig bort till en bank och skulle ta ut pengar.
En asflott bank med en blinkande uttagsautomat där inne. Vad kan gå fel ?
Stoppade in mitt Mastercard , slog kod och summa och godkände det ena efter det andra samtidigt och den kvinnliga rösten förkunnade förföriskt "Porr favorr" så fort jag rörde en tangent. Fick tillbaka kortet men inga pengar ? Provade igen lite mer noggrant och försökte förstå vad som stod på alla raderna samtidigt som kärringen i maskinen högljutt ylade "Porr favorr" 20 gånger till. Inga pengar och inget begripligt meddelande om varför.
Provade mitt VISA-kort istället. "Porr favorr" i röven på det också ! Men va f-n !! Mitt i Centralamerikas urskog och inga pengar !! Fick skynda mig tillbaka till bussen.

 

 

Bussturen varade inte så länge innan vi fick flytta över till en båt. Vi skulle transporteras rakt över en stor sjö. Var tydligen stränga regler om hur man fick köra båt där. Det gick i max 5 knop så resan varade i en timme. Framme vid en strand möttes vi av en flock ungar som skulle hjälpa till och bära väskor. Vi bar våra egna väskor. Konkade uppför en brant sluttning till en dammig grusväg det det stod en massa bussar av den mindre modellen. Det enda vi visste var att vi skulle med buss nr 7.

 

90 % av alla som trängdes mellan bussarna var backpackers med stora ryggsäckar och två skåningar med två stora resväskor. Kristina hittade till slut en buss med nr 7 på. Vi trängde oss dit för att få in resväskorna i bagaget. När det var smockfullt stod våra resväskor och 4 stora ryggsäckar kvar på vägen. Givetvis passade en stor lastbil på att passera och rev upp damm som från en raketuppskjutning av Apollo 12 och alla såg ut som kolgruvearbetare efteråt.
Resten av bagaget fick hivas in i bussen genom fönstren där det fanns plats. När alla tryckt in sig i bussen så fanns det inte sittplats till alla. Några tjejer fick sitta ovanpå bagaget längst bak. Chaffisen torkade sig i pannan och släppte upp kopplingen och vi var äntligen på väg. Nu kan det väl inte bli värre ?

Nu skulle bussen klättra uppför en berg och sedan kasa ner på andra sidan. Denna "nära-döde-upplevelse" har Lamatours av förståligt skäl inte nämnt någonting om på sina fina hemsida med färgglada grodor , gröna regnskogar och paraplydrinkar.
På en dammig grusväg som liknade resterna från VM i mullvadsgrävningen skumpade vi nu fram i full fart. När man tittade bak i bussen såg det ut som alla dansade "små grodorna" i stolarna av allt hoppade och studsande. Nu började backarna komma och det var inte dom små backarna.
Hade det varit vinter så hade detta varit svart puckelpist med överlastad buss.
Löjliga saker som vägräcke är inte uppfunnet här. Alla broar vi passerade var samlare än vägen. På två ställen kunde jag inte se bron fastän jag pressade pannan mot rutan och tittade ner. Såg bara floden 20 meter längre ner medens bussen "svävade" över.
Nu hade vi backarnas urmoder framför oss. Märkte hur chauffören valde växel , tog sats och mumlade något om Jesu Maria. Allt eller inget. Motorn vrålade , bussen hoppade och vi pressades in i ryggstödet av lutningen. Man kände hur bussen ibland tappade greppet och stenar sprutade från bakdäcket innan det fick fäste igen. Hade vi tappat greppet där och börjat rulla så hade vi inte stannat förrän 100 meter ute i sjön.
Nu närmade vi oss krönet. Man såg bara hur vägen slutade rakt upp himlen. Nästan så man blev övertygad att jorden är platt. Över krönet och nu var det nerför som gällde. Allt i bussen som innan kasat bakåt kasade nu framåt. Så även vi. Nu fick man hålla emot med händer och fötter medens chauffören slirade ner för backen.
Har ni sett Janne Långben , Musse Pigg och Kalle Ankas husbilssemester på julafton när ingen kör , så är det en ganska målande beskrivning av hur våran färd var.
Resten av resan gick i berg-å-dalbana medens chauffören körde med en hand och snackade i mobilen med den andra.

 

Framme på hotell Poco à Poco checkade vi in och fick ett rum som mer eller mindre påminde om ett skyddsrum. Nåja , vi ska bara sova här i 2 nätter.
Eftersom plånboken var tom frågade vi efter en uttagsautomat. Jodå , det finns 4 stycken i byn. Nu ska vi ta ut pengar. Vad kan gå fel ? In på första banken och in med kortet i automaten.
"PORR FAVORR" och sedan åkte kortet ut. Va i he--te ?? Hade jag haft tillgång till inbrytningsverktygen från brandbilen hade jag plockat ut pengarna själv.
En vakt uppmärksammade mitt lätt upprörda tillstånd och tittade på kortet.
Ahh , no chip works here ! Denna bankens automater kunde inte ta emot kort med chip. Måste vara den gamla typen av kort utan chip !!! Dom hade minsann uttagsautomater som var från världskriget , och då menar jag inte det andra. Han visade oss dock vänligt var Banco Nationale låg. Tågade dit och in med kortet och nu tickade sedelbuntarna ut. Vi var på grön kvist igen.

Vi träffade även våra vänner från England och Norge igen. Blev en glad pratstund.
Jag beställde en "Nightwalk" för se om det fanns något kul i skogarna här på natten.
Kristina stannade hemma och gjorde en "Nightwalk" i litteraturens värld.
En minvan kom och jag hoppade in. Vi for iväg och efter stund började en man med IQ som en 0,5 kilos hantel att smörja in sig med myggmedel i bussen där 12 personer satt axel mot axel. Medlet måste han ha köpt från en läckande tunna på ett Ryskt överskottslager. Det stank kemi så vi andra knappt fick luft där inne.    Allt mindre än en Fransk spädgris skulle dö om den kom inom 10 meters radie från honom.

Framme vid skogen följde vi vår guide på nya äventyr. Liten besviken blev jag efter erfarenheten från nattvandringen i Karibiens regnskog. Detta var mer som en skog hemma i Sverige , fast mycket tätare. Nåja , alltid lite spännande att gå omkring i en helt mörk skog som man inte vet mycket om. Guiden hade mötte en Puma här inne för några år sedan. Så man var inte så himla kaxig.
Hittade lite fåglar som gömt sig för natten och guiden berättade lite fakta och egna upplevelser om skogen.
Efter hemfärd med BT-kemi bussen var det kudden som gällde.