Gasen i botten till en sengångare
Halv nio prick dök bussen upp som skulle föra oss till Costa Verde vid Atlantkusten.
Denna minvan var rymligare och modernare än dom andra sardinburkarna vi åkt med.
Vägarna var delvis av grovt grus men i avsevärt bättre skick än vägar som vi tidigare åkt på. Detta kompenserades duktigt av att vår chaufför som tyckte detta var slät asfalt. Det var ungefär som att köra rally med X-box.
Nåväl , efter några timmar stannade han vid vårt nya hotell.
Ett riktigt fint hotell som byggt för att smälta in i skogen. En stor reception och sedan var alla rummen utplacerade i små hus i skogen.
Några av rummen var av gamla flygplan som dom baxat in i skogen och lyft upp på sluttningen. Ett av dom var en gammal Boeing 727. Vingarna var visserligen avsågade några meter ut från flygplanskroppen men annars intakt med landningsställ. Hittade en annan flygplanskroppen högre upp. Där hade dom delat den på mitten och där bak hade man byggt en jättebalkong som slutade 30 meter ovan marken. Måste ha varit en fantastisk utsikt.
Vi fick nyckel och sedan blev vi skjutsade med bil en bit innan vi fick gå en en smal stig där skogen på varje sidan var så tät så det såg nästan ut som en vägg. Hördes hela tid en massa ljud från djur inne i skogen.
Väl framme fick vi ett härligt rymligt rum. Ytterväggen i duschen slutade drygt en meter upp från golvet. Sedan var det några stolpar med myggnät på.
Så när man duschade hade man fri utsikt ner över skogen och ut över Stilla havet. Man kunde duscha lääänge och njuta av både dusch och utsikt. En stor balkong med kyl och utekök. Utsikten var rakt mot ut mot Stilla havet med regnskogen direkt under balkongen och nerför sluttningen. Stängde dörren till rummet för att inte släppa ut den sköna kylan från rummet. Satte oss ner , tog lite snacks och dricka och bara njöt av utsikt och kände hur bra vi har det. Vad kan gå fel ?
Skulle gå in och hämta en sak i rummet. Tar i dörrhandtaget. Låst !! Dörren från balkongen måste öppnas med nyckel om man ska in i rummet !!! Utelåsta på balkongen. Nyckeln ligger retfullt på sängen tillsammans med mobiltelefonen. Där stod vi mitt i skogen utelåsta på en balkong omgiven av tät skog där apor , fåglar och diverse reptiler härskar. Kristina tittade menade på mig. Du stängde dörren , du öppnar den.
Sparka upp dörren!? Dyrt och en massa jidder från hotellpersonalen.
Tittade över räcket. Bara tät skog överallt och hoppa var uteslutet. Det var bara att bita ihop och hasa sig över räcket och klättra som en apa nerför räcket. Dom riktiga aporna , som antagligen såg mig , måste ha kiknat av skratt när dom såg sin feta genmanipulaterade anfader klättra lika bra som en fetgumpad anka rullar rockring.
Nere på marken brottades jag med ett par jätteormbunkar och pressade mig igenom en mindre bambuskog. Dessa bambupinnarna är ca 10 cm tjocka. Inga pinnar man bara viker undan. Till slut kom jag upp till gången som leder till vårat hus. Borstade av mig grenar , grodor , löv , spindlar och apor som fastnat på mig när jag plöjde fram i skogen.
Nere vid receptionen förklarade jag situationen. Märkte att detta var inte första gången en gäst kommer ner med halva skogen i kläderna och förklarar att dom låst sig ute. Han log och hivade snabbt fram en reservnyckel. När min kära , vackra och bedårande hustru var utsläppt från balkongen dukade vi fram lunch.
Stor strand , mycket sand i skorna , mycket blött vatten. Gick tillbaka upp i byn. Passerade en mysig restaurang som var byggd som en balkong rakt in i skogen. En kypare vinkade in oss. Trodde det var en sådan jobbig jäkel som man hela tiden stöter på i typ Turkiet.
Nejdå , han såg min kamera och berättade att det hängde en baby-sengångare i ett träd några meter från borden.
Mycket riktigt. Där bland löven hängde en liten sengångare som rörde sig i slowmotion när den omsorgsfullt valde ut vilka löv den skulle äta.
Vi stod där över 20 minuter och bara tittade på den lille krabaten när han helt obekymrat tuggade i sig löv efter löv. Plötsligt vänder han sig om och tittar rakt in i min kameralins. "KLICK". Där satt bilden...
När vi vandrat iväg ca 50 meter hörde vi ett himla vrål inne skogen. Vi stannade till. Där stod vi i solhatt , myggbett på benen , konsumkassar med vatten och såg inte speciellt skräckinjagande ut för en apa som är på dåligt humör. Lite puls fick man. Vrålet var inte många meter in bland träden , men vi kunde inte se något. På ett tjockt rep rakt ovanför oss som löpte över vägen kom en apa springandes och försvann in i trädet på andra sidan vägen. Innan vi hann kommentera detta kom en liten apungen springandes på andra hållet. Nya apvrål i skogen så löven darrade. En mamma med unge på ryggen kom som en skottspole över repet. Så höll det på en bra stund.
Wow , närmare naturen än så här kan man inte komma.
Hem och duschade. Tog några bilder på solnedgången från balkongen innan vi traskade upp till restaurangen. Tittade efter sengångaren. Jodå , den hängde kvar på sin favoritgren helt obekymrad och sov gott.
Fick ett bord vid kanten så sträckte man ut handen kunde man röra vid trädets grenar. Overklig känsla när man sitter 10 meter upp bland träd och djur. Tittar på en sengångare som sover och samtidigt äter middag.
Vad vi åt ? Pizza från en vedeldad pizzaugn och en iskall öl. Livet är fint.
Ur
På vår stig till rummet hörde vi plötsligt något som prasslade i träden ovanför oss. Allt är så tätt så träden växer ihop som ett grönt tak ovanför vår stig. Vi stod blixtstilla och lyste med ficklampa upp bland grenar och löv. Plötsligt ser vi hur visa grenar börjar röra sig och någonting rör sig där bakom. Mellan två grenar får vi syn på en vit/grå päls som glider förbi. Vi får aldrig riktigt se vad det är för djur men kan ändå följa den 10 meter när den klättrar fram mellan träden väl dold av allt grönt. Man känner sig nöjd..
