Welinders reseblogg.blogg.se

Dags att lämna lilla Kävlinge för stora New York.
Resan går med direktflyg från Kastrup. Att ta tåget dit är teoretiskt väldigt smidigt ,men eftersom Skånetrafiken är lika pålitliga som regeringens vallöften så valde vi ganska enkelt att köra bil dit istället.
Incheckningensautomaterna strulade i vanligt ordning , likaså den automatiska bagageinlämningen. Långa köer och lite personal.

Väl inne på airside satte vi oss på stamhaket Starbuck och tog en kopp.

Dags att flyga och det skulle bli lite extra då vi skulle åka med Boeings nya "plastflygplan" 787 Dreamliner som till hälften är byggt av kompositmaterial.
Invändigt var den lite annorlunda än tex en vanligt 777. Fönsterna var mycket större. Dessutom hade dom ställbar elektronisk bländning vid solsken. Coolt. Nu reste vi på natten så vi såg inte skit av något.
Vi åkte i apklassen och stolarna var ihoptryckta med skohorn som på alla andra flygplan.
Något som vi inte sett innan var beställningen av mat och dryck som man gjorde direkt från stolens pekskärm. Peka på det du ville ha. Betala med betalkortet i kortläsaren som sitter under skärmen och personalen levererade sedan allt inom någon minut till din stol.
JF Kennedy i New York måste vara en av de största flygplatsen vi landat på. Efter landningen så taxade piloten i 25 minuter innan vi var framme vid gaten. Trodde han skulle köra oss direkt till Hotellet.

Efter att ha väntat i en timme dök vår airshuttle upp som skulle köra oss till hotellet. En festlig kille i 120 kiloklassen. Fullpackat med folk när vi skulle ur terminalen. Detta löste han genom att låta omväxlande som ett utrymmningslarm och polisbil. Funka utmärkt. Fastän klockan var runt midnatt så var det fullpackat med bilar på vägarna. Detta hindrade dock inte vår chaffis att köra som om vi med i nya Bondfilmen. Han älskar nog sitt jobb
Framme på hotellet , där ingången till entrén bara var en smal grön rulltrappa utan skylt kom man till en gigantisk reception.

 

Receptionen på Hudson Hotel

Personalen var superartister i vanlig ordning när man är i USA.
Upp till rummet på våning 16 så fick vi en chock. Vårt rum var inget rum. Det var en smal korridor där det blir mycket och nära kroppskontakt om ska försöka gå förbi varandra. I slutet av den 3 meter långa korridoren står en säng i ett utrymme där man knappt kan gå runt sängen. That's it !!!
Badrummet måste vara designat för smurfar. Sitter man på dass har man knäna i kaklet.
Väggen mellan det lilla badkaret och sängen är en glasvägg. Så när jag ligger i sängen så ser jag när Kristina tvålar in sig från topp till tå. Mysigt hotell......

Första dagen i New York gick till stora delar ut på att försöka fundera ut hur tunnelbanan fungerar. Efter ett tag funka det bra. Allt är lika härligt ruffigt , slitet och charmigt som man ser på film.
Tog oss ner till 9/11 och tittade där tornen en gång har stått. Mäktigt och svårt att fatta fastän man sett det så många gånger på Tv.
Ska in på museet en annan dag.

Minnesplats där norra tornet rasade.   Alla som omkom i tornet har sitt namn skrivet runt platsen.  En röd ros markeras att personen skulle fylla år idag.

Inne på den nya järnvägsstationen.

 

 

Vi besökte ett ställe som heter Chelsea market. En gammal nerlagd fabrik som har gjorts om till ett affärscentrum med mängder av mysiga affärer och restauranger. Allt i gamla lokaler där dom har behållt så mycket som möjligt av den gamla stilen. Helt underbart.
Gjorde ett besök til Grand Central terminal. Pampigt och stort.

Tog en sväng och tittade på en underjordisk Applebutik. Fullproppad med folk men det var tydligen en helt vanlig dag.

Tillbaka på hotellet gick vi ner till baren för att ta något att dricka innan loppelådan kallade. Baren var helt full med folk. Konstigt tyckte vi. Detta lilla oansenliga hotell som inte ens har en skylt på fasaden. Visade sig vara ett av New Yorks populäraste tillhåll för innefolket.