Welinders reseblogg.blogg.se

Att försöka sova i en snik-ekonomikupe stor som en IKEA garderob för 6 sex personer med britsar som hade 3 mm stoppning när dom byggdes , antagligen före kriget , och då pratar vi nog inte om det andra , var i stort sätt omöjligt.
Att gångjärn och infästningar till sängen var utslitna redan när Hylands hörna hade premiär gjorde att man sov med ett öga öppet. Sängen lutade 15 grader ut från väggen vilket gjorde att jag flera gånger höll på att ramla ur den när tåget bromsade. Det bromsade många gånger den natten kan jag säga.
Klockan 05:03 gick det inte att sova mer och jag gick upp , seg som en Fransk getost.
Vid sjutiden kom konduktören med frukostpåsar och dricka. Tyska inplastade sockerfrallor med extra socker skojar man inte om. Alla piggna till.

Väl framme i München upprepade sig spektaklet när övermogna män ska ligga på sina motorcyklar och vingla som fulla ankor ut från tågvagnens lågdel.
Mikaels GPS lotsade oss snabbt ut ifrån avgaser och stressade Tyskar i rusningstrafik.
Snart kom vi till dom småvägar som vi längtat efter.
Regn gjorde dock vägarna hala som såpa på vissa ställen och jag fick sladd i en kurva och höll på att åka ut i bland grönsakerna. Tur att man har lite reflexer kvar och kunde rädda situationen.

Lunchen åt vi vid en restaurang som låg vid en sjö. Rena vykortet och Gulaschsoppan smakade så bra som den bara kan göra i Österrike.
Mätta åkte vi vidare på slingriga vägar med hisnade alptoppar vart man än tittade. Fantastiska vyer. GoPro gick varm. Jonas , Mikael och Kim har lite mer aktiv körstil än jag och Janne. Dom brukar försvinna iväg i horisonten och sedan väntar dom längre fram när vägen delar sig. Har funkat bra , tills idag. Nu stod dom nere i en avfart som vi missade och eftersom det var motorväg var det omöjligt att vända. Där stod vi 200 meter ifrån varandra men kunde inte nå varandra.
Via mobilen bestämde vi att köra olika vägar till kvällens hotell.
Janne och jag var fast på motorvägen som ledde rakt upp i Brennerpasset i rusningstrafik. Bara att bita ihop.
Att köra igenom Brennerpasset i rusningstrafik är en upplevelse i udda form. Långtradare , bussar och husbilar som inte viker en tum från sin plats. Att släppa på gasen och glatt släppa in en förvirrad skåning från Schweden finns inte på kartan. Undan eller dö , är mottot i Brennerpasset. Tycka vad man vill om denna väg men den går igenom ett otroligt vackert landskap.

Vi kastar oss in på en rastplats för en välbehövlig fika. När vi är klara och kommer ut är det helt tyst !!?! Tittar ut mot motorvägen och all trafik står helt still. Alla har stängd av sina motorer och folk står i små grupper och pratar.
Vi avvaktar på parkeringen en timme utan att någonting händer. Janne och jag beslutar att göra något åt saken och kör ut på motorvägen och sakta kryssar mellan alla fordonen. Sätter på stereon på hög volym med Michael Jackson. "I'am bad" dunkar mellan långtradare och husbilar när vi kryssar fram i kön.
Blir många leenden och tummen upp istället för sura miner att vi tränger oss. Taktiken fungerade.
När vi kommer fram till olyckan så började dom släppa på trafiken. Perfekt tajmat och vi hade poleposition ut från olycksområdet. Janne och jag flinade bakom hjälmvisirit. Så ska Brennerpasset tas !!
Längre fram vek vi av från motorvägen och nu började klättringen upp för bergen som skulle få en bergsget att darra i knäna. Till slut når vi hotel Berghang som är kvällens mål.

En snabb dusch och sedan bänkade vi oss framför Tv:n för att titta på Sveriges match i fotbolls EM. Janne och Kim hade med sig Sverigetröjor. Hotellpersonal kom fram och sa att vi fick gärna äta kvällens grillbuffe´vid Tv:n så vi inte skulle missa matchen. det gillade vi.
Efter två dagar med närmare 16 timmar i sadeln och en natt på en antik sovvagn är alla trötta. Det blir sängen så vi är utvilade inför morgonens äventyr österut i okända bergspass.